Så kan Sällsamt egenartad användas i en mening
- Det var som om någon slagit an tonen på ett skönt och sällsamt instrument, vars bortdöende sång dallrade i luften omkring honom.
- Att Ni ser dem på ett sällsamt sätt kanske, beror på att Ni har febern qvar, eller... på något annat.
- Så sällsamt !
- svarade Anton med ett sällsamt uttryck i rösten.
- Något sällsamt har snuddat vid henne.
- Då log Frideborg åter, och detta hennes leende, medan tårarna ännu runno som pärlor utefter hennes kinder, var sällsamt.
- Den grep om Petras hjärta på ett sällsamt sätt.
- Litet sällsamt finner jag i alla fall att gästerna sörja i brunt, hvarför icke i svart som är både billigt, vackert och praktiskt ?
- Solskenet gled över snön och fällde ut de mörka skuggorna som blevo blå och på ett sällsamt sätt lysande under granarnas utbredda grenar.
- Men ibland lyste månen med ett vitt och sällsamt sken.
- Men med en stårk aning förstod Angela att Stanny och hennes mor trots allt ändå på något sällsamt sätt älskade varandra.
- Tornen liknade skyhöga flugsvampar eller sällsamt byggda himmelsglober, överströdda med uddiga guldstjärnor.
- Hon grep hårt om Angelas arm och såg forskande in i hennes ansikte, som letade hon efter spår av något förbjudet och sällsamt lockande.
- Hur sällsamt att ur denna spasm ett nytt liv kunde jublande uppstå !
- Jag hade hört den så många nätter förr, men den låter ändå så sällsamt ny för varje gång.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
